Do stance and movementof a laminitic horse indicate if the horse is a sinker vs having coffin bone rotation?

German farrier Volker Schmidt thinks so-read about his experience on how to tell the difference:

Fång

I många länder innebär vårens och värmens återkomst början på “fångsäsongen” för hovslagare och veterinärer, därför bestämde vi på Hovslagarmagasinet oss för att intervjua hovslagaren Volker Schmidt. Volker Schmidt är en av de främsta experterna på fång hos hästar, ett rykte han har fått inte enbart på grund av att framgånsrikt ha behandlat många fånghästar, utan också eftersom han är känd för att tänka utanför ramarna och för att kombinera traditionella koncept med nya idéer. Tack vare sin långa erfarenhet är
han inte rädd för att testa nya, ovanliga koncept i stället för att enbart hålla sig till traditionella behandlingar.

Hovslagarmagasinet: Vad är viktigt för dig när du börjar behandla en häst med fång?
Volker Schmidt: Framför allt vill jag prata direkt med veterinären. Det är inte så att hästägare avsiktligt ger felaktig information, men jag har av erfarenhet fått lära mig att hästägare sällan kan överföra information mellan hovslagaren och veterinären utan att det uppstår misstag.
Hovslagarmagasinet: Vilken information vill du ha innan du påbörjar en behandling, förutom svar på de vanliga frågorna?
Volker Schmidt: Följande punkter är väldigt viktiga för mig:

Hur står hästen?

Erfarenheten har visat att den klassiska fångställningen då hästen står med frambenen sträckta framåt och bakbenen in under kroppen huvudsakligen syns på hästar med (begynnande) hovbensrotation. Benens framåtsträckta position och den ökade belastningen av trakterna får en killiknande effekt på mjuka underlag. Det minskar spänningen i djupa böjsenan, vilket motverkar hovbensrotationen som orsakas av draget från djupa böjsenan. Det enormt ömma området under hovbenets spets belastas också mindre i den här ställningen. Ytterligare en effekt är att hävarmen som påverkar tåväggen minskar, i och med att hoven får en mer upprätt position. Hästen försöker motverka draget på hovväggen i tån som inte längre fäster helt i hovbenet via lamellerna.

Om hästen inte står i en lika utpräglad fångställning med benen i framåtposition, men ändå verkar väldigt stel på grund av smärta handlar det ofta om hovbenssänkning. Eftersom alla delar av hovbenet kommer närmare sulan innebär en ökad belastning av trakten en minskad avlastning. Att minska draget från djupa böjsenan tycks också ha mindre effekt på de här hästarna. Vid ett klassiskt fall av hovbenssänkning försöker hästen därför framför allt undvika alla typer av rörelser, speciellt svängar.

Naturligtvis finns det fall med både hovbenssänkning och hovbensrotation samtidigt. De fallen är dock svårare att analysera utifrån hästens ställning.

Hur rör sig hästen?

Tillvägagångssättet är detsamma när man besvarar den här frågan som den första frågan. Det är typiskt för hästar med
hovbensrotation att landa med trakten först under den akuta-kroniska fasen. Precis som vid stillastående handlar det om att försöka avlasta det ömma tåområdet, minska draget från djupa böjsenan och minska hävarmen i tån. I kroniska fall med rotation fortsätter hästen ofta att landa på trakten eftersom hästen försöker landa på ett sätt som kompenserar för den nya, mer raka tåvinkeln.

Om en häst rör sig väldigt stelt, visar tydliga tecken på smärta men däremot inte tydligt landar på trakten tyder det på hovbenssänkning. Vid hovbenssänkning förstörs lamellerna inte bara i tån utan också i hovens sidodel. Som ett resultat av det blir alla svängar extremt smärtsamma och skadliga.

Det är också viktigt att veta vilken ras och vilken typ av häst man har att göra med. Många ponnyraser har en ökad tendens att drabbas av fång på grund av överutfodring, men de tillfrisknar å andra sidan oftare än fullblod. Moderna varmblodiga sporthästar tenderar inte att drabbas av fång i lika stor utsträckning. Det beror också på en annan typ av skötsel och hantering vid de högklassiga anläggningarna. När dessa hästar drabbas är sjukdomsförloppet däremot ofta mer problematiskt.

Generellt är chansen att lyckas med en behandling mindre när hästen redan har behandlats för fång tidigare. Om det är första gången hästen drabbas är prognosen bättre.